Syndikalistiska ungdomsförbundet är en landstäckande syndikalistisk ungdomsrörelse. Vi verkar för ungdomars rätt på arbetsmarknaden, i skolan och i vardagen genom utomparlamentarisk kamp. Vårt mål är det stats- och klasslösa samhället, i vilket ekonomin står under samhällets demokratiska kontroll och makten inte är koncentrerad i händerna på en elit.
I helgen höll SUF Stockholm tillsammans med SUF Västerort kvinnoseparatistisk radio på Planka.fm. En pod kommer att komma upp snart.
Det pratades om coola kvinnor i historien, om Buffy, om 8 mars och Ta natten tillbaka och spelades en hel del bra musik av och med kvinnor!
I helgen, den 24-26/2, arrangerade SUF en kvinno- och transseparatistisk helg i Malmö, på Kvarnby Folkhögskola. Helgen blev mycket lyckad med bland annat workshops i hur man bemöter biologister, suf-bingo, feministiskt självförsvar, föreläsning om kvinnor och kollektivtrafik av Skåneresenärer, om privatiseringar, om nazistorganisationer och om tyska terroristgrupper. Vi diskuterade även intern och extern organisering och hur antisexismen ser ut inom organisationen.
Som vanligt var det kul att få utbyta erfarenheter och träffa andra från olika städer. Kvinno- och transseparatism är ett verktyg i kampen för ett jämställt samhälle och antisexistiskt arbete är oerhört viktigt vilket vi inser varje gång det kommer på tal. Eftersom det blev så pass lyckat finns det planer på att fortsätta med dessa helger kontinuerligt. Vi kom även fram till en del riktlinjer som klubbarna gärna ska följa, när det gäller jämställdhetsarbetet inom organisationen.
Under helgen var det många från olika SUF-klubbar men en hel del av deltagarna var inte organiserade i SUF.
Idag 15.00 arrangerar SUF Stockholm piratbio på Kafé 44 som ett avslut på aktivistveckan.
Vi ska visa filmen Flickorna i Dagenham (Made in Dagenham):
”Baserad på den sanna historien om Rita O’Grady och hennes kamrater som gick i strejk på Fords bilfabrik i Dagenham 1968, tecknas historien om händelserna som skulle bli startskotten för lagen om lika lön för lika arbete. Sömmerskorna på Dagenham-fabriken stod upp mot sina mäns ovilja, ett motarbetande fackförbund och inte minst Fords ledning som gjorde allt för att kuva dem.”
Vi kommer att introducera filmen, och ha en diskussion efteråt. Vi ses där!
Idag mellan 17-20 sänder SUF Stockholm radio på planka.fm!
Lyssna, önska låtar och kommentera! Det kan ni göra via vår Facebook eller Twitter (@sufsthlm).
Vi har ingen framtid. Vi är den första generationen som kommer ha det sämre än våra föräldrar. De enda politikerna vi vet är nerskärare och utförsäljare av allmännyttan. Oavsett vilket parti de tillhör.
Sen 2008 har kapitalismen, det ekonomiska system vi lever under, varit i kris. Men det har inte inneburit att det rådande tillståndet har ifrågasatts, snarare har vi fått mer av det gamla. Det är ett bevis för skolans otillräcklighet när den mest grundläggande kunskapen om den eviga tillväxtens matematiska omöjlighet inte tycks existera. Ja, evig tillväxt är omöjlig. Den begränsas av miljön, systemet självt, och inte minst av våra kroppar. Arbetslinjen tycks regera fullständigt. När systemet krisar har deras lösning varit nedskärningar, utförsäljningar och arbetstidens förlängning. Det är vad politikerna pratar om på dagens toppmöte, hur DE ska få OSS att jobba allt mer. Höja pensionsåldern, öka arbetstempot och röja undan de lagar och regler som tidigare begränsat detta.
Den välfärd och de sociala skyddsnät som arbetarrörelsen byggt upp slås sönder.
Systemet gör allt fler av oss överflödiga, både i Sverige och Globalt. Arbetslösheten är arbetslinjens baksida, den behövs för makthavarna. Om det finns 100 personer som lika gärna kunde ha ditt jobb tvingas du maktlöst underkasta dig arbetsköparens vilja, utan att kunna ställa några som helst krav. Medan det som inte är produktivt för kapitalet spaltas av från värdeproduktionen, tvingas de som har jobb att arbeta under allt mer otrygga, prekära förhållanden. Vi ungdomar pendlar okontrollerat mellan osäkra anställningar, arbetslöshet och studier. Vi får slita och kämpa för att skapa någon form av trygghet i vår vardag och blir samtidigt spottade i ansiktet av makthavarna och deras idéer om att sänka våra redan låga löner, skära ner på de få rättigheter vi fortfarande har kvar.
Det för kapitalet improduktiva hushållsarbetet är obetalt och dumpas överlag på kvinnor. Den borgerliga feminismens lösning är fler kvinnliga chefer och rutavdrag, alltså fler kvinnor som suger ut sina systrar. Det är så borgerligheten definierar jämställdhet. Det feminister kämpade för förr i tiden, lika lön för lika arbete, tycks vara en allt mer avlägsen utopi när indviduell lönesättning och lönespridning, omskrivningar för klassamhällets orättvisor, tycks orubbliga.
Men mot allt detta sätter vi vår olydnad. Vi vägrar finna oss i den här situationen. Med tanke på det senaste århundradets gigantiska ökningar i produktivitet kan vi jobba mycket mindre än vad vi gör. Fildelning och internet har gjort stora delar av kulturen tillgänglig för alla, helt gratis, i motsats till de begränsningar kapitalet försökt påföra oss. Vi vill att mer än enbart kulturen ska vara gratis. Allt ska vara gratis! En annan värld är möjlig. En värld där vi producerar efter våra begär och behov, inte kapitalets.
Vi skiter vad våra chefer har mellan benen, för vi vill göra oss av med alla chefer och ordergivare. Vi är den prekära ungdomen, vi bär den framtid de försöker ta ifrån oss i våra hjärtan. Och tillsammans kommer vi kasta kapitalismen på historiens skräphög, där den hör hemma.
/SUF Stockholm
Den 8-9 feb samlas makthavarna från Norden, Baltikum och Storbritannien i Stockholm för att fatta beslut över våra liv, under namnet Northern Future Forum. Den uttalade önskan är att senarelägga pensionsåldern och se till att vi alla arbetar mer än idag.
De inbjudna experterna är inte representanter från arbetslivet, utan från näringslivet. Istället för att fråga arbetarna själva vad de anser om arbetstidsförlängning frågar man de som använder arbetskraften. Det är som att be Carema representera de gamla och vårdbehövande.
De poltiker som samlas för att diskutera hur du ska jobba längre har själva förmånliga pensionsvillkor. Det är vanligt folk som ska jobba mer, inte dem. För hundra år sedan sänktes arbetstiden till 8 timmar per dag. Nu är det dags att sänka den igen.
En aktivitetsveckan anordnas runtom i Stockholm. För fortlöpande information går det bra att gå in på Tillbaka till framtidens hemsida – http://tillbakatillframtiden.nu – som vi samarbetar med.
Några aktiviteter den kommande veckan är:
Söndag - 16.00 radioworkshop samt uppsamling innan veckan drar igång på Turteatern i Kärrtorp.
Måndag - SUF Stockholms medlemsmöte
Tisdag - Seminarium, Teater Tribunalen, 18.00 – ”Bortom arbetslinjen – Bortom arbetet”
Inledning: Karin Bähler Lavér (Prekariatet), Edvin S Frid (Centrum för marxistiska studier)
Medverkande:
Roland Paulsen, doktorand i sociologi vid Uppsala universitet och författare till Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin.
Cecilia Höglund, Kvinnopolitiskt forum och Brand
Onsdag - Barnvagns-demo på dagen,
- demonstration, Stureplan, 18.00.
Fredag - SUF spelar in liveradio, Turteatern
Lördag - Seminarium, på Fria Teaterns i Högdalen, 13.00 -16.00 – ”Framtidsfaran – En dags rasande angrepp mot arbetslinjen”
13.00
Samira Ariadad (Brand): Inledning – Framtidsfaran
Petter Nilsson (Centrum för Marxistiska Studier): Reformismens omöjlighet
Mikael Färnbo (Dagens Arena): Jobbpolitikens återkomst
14.00
Rebecka Bohlin: De osynliga på arbetsmarknaden
Prekariatet: Osäkra jobb, osäkra liv
15.00
Förorternas riksdag, Forix: Klassegregering – Förortsorganisering
Shabane Barot (förbundet Allt åt alla): Delad stad – KlassegregeringArr: Brand och Tillbaka till Framtiden
Söndag - SUF Stockholm visar filmen Flickorna i Dagenham på Kafé 44, 15.00
Vi ses!
/SUF Stockholm
Det lät som en krigsskådeplats när vi närmade oss Gamla Stan över Vasabron. Smällare ekade mellan husen, blåljus på väggarna och bortåt Riddarholmen flammade en bengal upp. Vi kom uppblandade i smågrupper, en märklig blandning av lördagsflanörer, aktivister och barnfamiljer som tänkt ta en promenad genom stan. Längs Myntgatan ringlade en liten nazistdemonstration fram – hade det inte varit för deras facklor hade vi aldrig fått syn på dem. Vi vill komma närmare, vill få ögonkontakt och förklara vad vi tycker om dem, så vi ökar på stegen.
Först upp på Riddarhusgränd. Vi kom inte långt. Ett gäng snutar motade snabbt bak oss och gjorde avspärrningar säkert hundra meter från nazisterna. Vi vänder, försöker med Rådhusgränd istället. Samtidigt har de små grupperna förvandlats till mindre folkmassa och vi är säkert ett femtiotal nu. Bara en polisbuss och ett gäng snutar står i vägen. Tio meter bort gå nazisterna och slagord börjar skrikas: ”Nassesvin” och ”Vet din mamma var du är”. Polisen gör några utfall, men ingen bryr sig. Vi vet att liknande scener utspelar sig längs hela Myntgatan. Överallt hörs burop och talkörer och de höga smällarna från knallskotten avtar inte. Hela tiden stannar nazisterna upp. Några gestikulerar, skriker något om horor, men de flesta ser trötta och skrämda ut.
När fackeltåget börjar avta omgrupperar vi för att få en sista skymt av dem. Återigen är vi i smågrupper. En polishelikopter försöker förgäves skilja aktivister från ”vanligt folk” med hjälp av en strålkastare. Vi följer vattnet längs Kanslikajen för att komma nära Riddarholmen, och när vi svänger runt Riddarhuset ser vi återigen de små facklorna som just nått Riddarholmsbron. Vi kom som en vängrupp på tre personer, men på plats finner vi oss själva som en del av en folkmassa. Den här gången säkert ett hundratal stark, om inte mer. Slagorden börjar eka – nazisterna häcklas. En smällare flyger upp på bron och nazisterna tappar fattningen. De börjar kasta facklor och enstaka glasflaskor. Facklorna kastas förstås tillbaka och under några minuter viner föremål genom luften. En bit fram hörs en glasflaska krossas, vi får senare veta att en kamrat skadades lindrigt och fick sy några stygn. Tillslut kommer civilpoliser. De slår frenetiskt med batongerna och vi trycks bakåt. Återigen splittras vi upp och vad som just var en massa försvinner i smågrupper ut i mörkret. Några åkte hem, andra tog sig mot Gamla stans tunnelbanestation.
Det som utspelades i Gamla Stan är ett utmärkt exempel på vad Antonio Negri och Michael Hardt kallar för svärmintelligens: ”ett utspritt nätverk attackerar, omsvärmar det sin fiende: det verkar som oräkneliga självständiga styrkor slår till från alla riktningar vid en viss punkt och sedan försvinner de tillbaka in i miljön. Från ett utomstående perspektiv beskrivs nätverksattacken som en svärm, eftersom den verkar vara formlös.” Formlösheten är dock en chimär, svärmen är alltid organiserad. Men organiseringen är inte hierarkisk, utan sker genom kommunikation. Vi kunde få en överblick över händelserna genom Motkrafts liveuppdateringar, Planka.fm, Twitter och Aftonbladets tv-sändningar. Sånt gjorde det möjligt att vara effektiva.
Inifrån är svärmen lugn. Den tillåter alla att ha den militansnivå de vill ha – pensionärer stod sida vid sida med svartklädda aktivister. Men utifrån ter sig svärmen hotfull. Filmerna inifrån polisavspärrningarna vittnar om kaoset som rådde. Rädda nazister går genom avspärrade gator och i varje gränd står motdemonstranter. Men de syns sällan – de hörs på avstånd. De gör sig påminda med bengaliska eldar men är omöjliga att attackera tillbaka. Poliserna hade ingen kontroll över situationen och istället för att gripa aktivister fick de lägga resurserna på att skydda nazister.
I SUF Stockholm är vi nöjda med dagen. Vi hade ett lyckat morgonmöte för inresta suffare. Nazisternas marsch minskade i antal var färre än 500, medan de antirasistiska manifestationerna samlade allt som allt runt 2000 människor (1500 i Kungsträdgården, 500 vid Slussen, ett femtiotal med Brittans damgympa på Mynttorget). Tack vare alla motdemonstranter fick nazisterna en riktigt otrevlig demonstration. Men vad som är viktigare är att vi återigen fick känna på styrkan i massmilitans, glädjen som infinner sig när man lyckas.
Det var vänsterns styrka som manifesterade sig igår. Det är skönt att avsluta aktiviståret 2011 på det sättet. Med kapitalismens kris och en borgerlig regering väntar nya utmaningar nästa år. Vi hoppas möta dem med samma glöd som vi visade igår.
/SUF Stockholm
