Syndikalistiska ungdomsförbundet, SUF, är en landstäckande syndikalistisk ungdomsrörelse. Vi verkar för ungdomars rätt på arbetsmarknaden, i skolan och i vardagen genom utomparlamentarisk kamp. Vårt mål är det stats- och klasslösa samhället, i vilket ekonomin står under samhällets demokratiska kontroll och makten inte är koncentrerad i händerna på en elit.

Föreläsningen på lördag 21:a november om den nya boken från Kämpa Tillsammans är flyttad från SAC-huset till Stockholms LS på Lehusens gränd 4, nb. För att komma dit åker du enklast till Medborgarplatsens eller Mariatorgets tunnelbanestation. Klicka här för att se en karta.

Sedan 1990-talets stora protester mot nazismen och den högerextrema rörelsens nederlag var vi för några år förskonade från nazistmarscher 30 november. Men de senaste åren har de återigen börjat visa sig på gatorna, och därför måste också vi gå ut och stoppa dem. Därför kallar har Nätverket mot rasism, som SUF Stockholm ingår i, bestämt sig för att demonstrera 17:00 vid Odenplan under parollerna Inga nazister på våra gator och Låt inte krisen splittra oss. Kom dit!

Läs mer på NMR:s egen hemsida.

Socialistiskt forum hålls en gång per år i Stockholm och har utvecklats till en mötesplats för den breda vänstern i Stockholm. Forumet brukar traditionellt sett erbjuda föredrag, bokbord m.m. från vänsterns alla hörn. I år har visserligen socialdemokratin stramat åt kontrollen, men det  hindrar inte SUF Stockholm från att dyka upp.

Årets Socialistiskt forum hålls lördagen 28 november på ABF-huset (Sveavägen 41). Årets program har väckt en hel del kritik eftersom att de socialdemokratiska arrangörerna tagit bort flera programpunkten från den radikala vänstern. Bl.a. har autonoma grupper, Folkrörelselinjen och Ungsocialisterna förvägrats att få hålla föredrag. Antagligen för att socialdemokratin vill visa upp en respektabel och enad kärna inför valet 2010. Det finns dock några punkter som kan bli intressanta, så eftersom att det är gratis kan forumet ändå vara värt ett besök. SUF Stockholm kommer att ha ett bokbord på entréplanet där grym litteratur kan fås till överkomliga priser.

Dagen efter, söndagen 29 november, hålls Socialistiskt forum i Uppsala. Deras programpunkter är betydligt färre, men mer intressanta. Klockan 17:30 – 19 kommer en representant från SUF Stockholm debattera osäkra anställningar och ungas situation på arbetsmarknaden tillsammans med företrädare från SSU och Ung Vänster. Missa inte det.

Ett urval av punkter som kan bli intressanta:

10:30 – 11: 30 Sprickan i välfärden

Lena Sundström, journalist och författare till Världens lyckligaste folk och

Renzo Aneröd författare och filmare, aktuell med boken Fiender, samtalar

om tillståndet i Sverige idag, om framväxten extrema politiska rörelser, dess

ursprung och möjligheter till framgång. Samtalsledare: Daniel Suhonen

Arrangör: Leopard förlag, Tvärdrag, ABF Stockholm

10:30 – 11:45 Budkavle för välfärden

- så sätter vi agendan!

I oktober startades Budkavle för välfärd. “Vi vägrar vara kunder på en

välfärdsmarknad” är budskapet från initiativtagarna, Nätverket för

gemensam välfärd och LO-distriktet i Stockholms län. Men för att sätta

en djärvare välfärdsagenda inför valet behövs mer än en budkavle. Därför

inbjuder vi nu till bred samverkan i en kampanj för att utveckla och vitalisera

den gemensamma välfärden. Vi uppmanar alla som vill vara med och bygga

ett rättvist och hållbart Sverige att ansluta sig genom att skriva under budkavlen

och medverka i kampanjen! Här berättar vi hur de konkreta planerna

ser ut och om olika sätt att delta i kampanjen, som enskild eller organisation.

Medverkande: KG Westlund, LO-distriktet i Stockholms län, samt Camilla

Salomonsson och Andreas Mattson, Nätverket för Gemensam Välfärd.

Arrangör: LO-distriktet i Stockholms län och Nätverket för Gemensam Välfärd.

11:55 – 13:10 Köpenhamn spelar roll

Vad handlar klimattoppmötet i Köpenhamn om och vilken roll kan

folkrörelsemobilisering inför mötet spela? Johanna Sandahl, Klimataktions

styrelse och Rikard Warlenius, chefredaktör för Arbetaren och författare till

böckerna Klimat och rättvisa samt Vägen till Köpenhamn, ger dig svaren.

Samtalsledare: Rebecka Bohlin Arrangör: Arbetaren och Arbetaren Zenit

12 – 13 Debattduell

Marxisten Daniel Ankarloo och den liberala debattören Johan Norberg i en

öppen diskussion om globalisering, fattigdom och kapitalism.

Arrangör: ETC

12:15 – 13:40 40 år efter gruvstrejken 1969

December 1969 bröt den största strejken i svensk samtidshistoria ut.

5 000 gruvarbetare i Svappavaara, Malmberget och Kiruna satt. Anders

Ehnmark kom från Italien till Kiruna för att täcka strejken för Expressen.

America Vera-Zavala har studerat strejken och skrivit en pjäs om den.

Tillsammans kommer de att berätta historien om gruvstrejken -69.

Medverkande: America Vera-Zavala, dramatiker och författaren Anders

Ehnmark Arrangör: ABF Stockholm

12:45 – 14 Europeisk vänster i rörelser och regeringar

Utvecklingen för den europeiska vänstern är extremt heterogen. På de flesta

håll går den tillbaka, är försvagad bland folkrörelser och sitter i opposition.

På några håll är det tvärtom. Vänstern går framåt, är starkt drivande i olika

rörelser och/eller sitter i regering. Vi har samlat några av den europeiska

vänsterns mer framgångsrika exempel för att diskutera strategier och

lärdomar.

Och hur förändringsarbetet egentligen går i det svenska

vänsterpartiet.

Medverkande: Steve McGiffen, redaktör för Spectrazine.

org och ledande aktivist i nederländska socialistiska partiet, Ingrid Fiskaa,

medlem i norska Socialistisk Venstres partistyrelse, Representant från tyska

Die Linke och Anki Ahlsten, partisekreterare, vänsterpartiet

Samtalsledare: Aron Etzler, chefredaktör, Flamman.

Arrangörer: Socialistisk Debatt, CMS, Transform! Europe, Vänsterpartiet

och ABF Stockholm

12:55 – 14:10 Lokal facklig kamp

Ett seminarium om lokal facklig kamp med utgångspunkt från vår

arbetsplats

Lagena Distribution i Jordbro. Vi har under våren haft en vild

strejk i reaktion mot att arbetsgivaren ville byta ut den fasta personalen mot

bemanningsföretag. Detta pågår i det tysta på tusentals arbetsplatser.

På våran arbetsplats gjorde vi dock motstånd. Skälet till att vi var kapabla till

att göra motstånd var att vi har haft en bra medlemsstyrd facklig verksamhet

i många år. Dokumentärfilm om konflikten på Lagena Distribution av Samira

Ariadad och Karin Arvidson.

Medverkande: Patrik Olofsson, klubbstyrelsen Handels klubb 717 på Lagena

Distribution AB, K-G Westlund, LO-distriktet och en panel av riksdagsledamöter

från oppositionen.

Arrangör: Handelsanställdas Förbund klubb 717

13:50 – 15:20 Ungdomars situation på

arbetsmarknaden

Hur kan lagen om anställningsskydd LAS gynna de unga? Kan LAS förbättras

för att ge de arbetande ett ännu starkare skydd? Vad händer med facket och

anställningsskyddet om borgarna får styra i fyra år till?

Medverkande: Paneldebatt med Linnea Björnstam, utredare på Handelsanställdas

förbund, Madelene Engman, ombudsman på GS – facket och

Sandra Viktor, ungdomssekreterare på LO

Samtalsledare: David Eklind, facklig- politisk ombudsman på Handelsanställdas

förbund. Arrangör: LO- distriktets regionala ungdomskommitté

15 – 16:30 Media, arbetarrörelsen och

makten över tanken

Sedan Arbetet i Malmö lades ned år 2000 finns det inte en enda röd morgontidning

i de tre största svenska städerna. Att det märks i den offentliga

debatten är nog de flesta inom den breda vänstern överens om. Hur skulle en

sådan tidning kunna se ut? Vilka skulle äga den? Vilket inflytande skulle den

kunna få? Hur fungerar den svenska mediestrukturen? Dessa och några fler

frågor kommer vi förhoppningsvis hinna avverka under detta seminarium.

Medverkande: Åsa Linderborg, Aftonbladet; Ali Esbati, Manifest; Lena Malmberg,

Flamman; Daniel Suhonen, Tvärdrag. Samtalsledare: Anita Persson

Arrangör: CMS

15:45 – 17 100 år efter storstrejken,

40 år efter gruvstrejken

- hur mår den fackliga kampen idag?

Septemberalliansen diskuterar vilka utmaningar fackföreningsrörelsen

stod inför då – och vilka den står inför idag. Vilka lärdomar kan dras och hur

skapas en kämpande fackföreningsrörelse underifrån som kan möta dagens

attacker på arbetsrätt, anställningstrygghet, löner och välfärd.

Medverkande: Håkan Blomqvist, historiker vid Södertörns högskola,

samtalar med aktiva inom Septemberalliansen

16:45 – 17:30 Arbetarklassens bästa partytricks

Vi bad våra favoritskribenter välja sina bästa texter, dikter och tal ur

arbetarklassens

digra litteraturtradition. Uppläsning och samtal.

Medverkande: Tony Samuelsson, författare, Anneli Jordahl, författare, Jenny

Wrangborg, poet och kallskänka, Åsa Linderborg, skribent och redaktör.

Samtalsledare: Daniel Suhonen, redaktör Tvärdrag

Arrangör: tidskriften Tvärdrag, ABF Stockholm

Hösten 2009 har varit en riktig ockupationshöst över hela landet. Stockholm som innan sommaren inte hade haft en enda ockupation under året fick under sommaren och början av hösten tre ockupationer (i Järfälla, Liljeholmen och Farsta). I skrivande stund pågår ockupationer i Rinkeby och i Aspudden.

Ockupationerna i Rinkeby och Aspudden markerar ett trendbrott på ockupantscenen i det avseendet att det inte var den organiserade vänstern som tog initiativ till ockupationerna. I båda fallen är det konflikter som över tid har växt i styrka över politikers ovilja att låta lokalinvånare bruka lokaler på det sättet de vill, som tillslut lett fram till ockupationerna. Vi inom SUF har vid båda ockupationerna bidragit i den mån vi kan, genom våra erfarenheter av ockupationer samt med det praktiska arbetet

Lördagen 21 november kommer en medlem i gruppen Kämpa Tillsammans till Stockholm. Han ska hålla en föreläsning som kretsar kring gruppens senaste bok, ”Tillsammans! – gemenskap och klasskamp på samhällsfabrikens golv”. Föreläsningen är ett utmärkt tillfälle att få höra om och diskutera arbetsplatskamp.

Föreläsningen arrangeras av SUF Stockholm och är gratis. Boken kommer att finnas att köpa på plats.

Datum: Saturday, November 21, 2009

Tid: 7:00pm – 9:00pm

Plats: Stockholms LS, Lehusens gränd 4 nb, T-bana: medborgarplatsen

Om boken:

I ”Tillsammans!” blandas historia och avancerad teoribildning med rövarhistorier från arbetsplatser som mest liknar dårhus. Vi får möta allt ifrån fotbollsspelande bagare och flipperspelande restaurangarbetare till arbetslösa datortekdeltagare, som lär sina arbetsförmedlare ett och annat om hur arbetsmarknaden verkligen ser ut. Med texter som berättar om hur arbetarklassen exploateras, men också om hur ett ansiktslöst motstånd kan ta form, ges ögonblicksbilder av vardagens dolda klasskamp.

Denna bok är skriven för dig som vill få en djupare förståelse för arbetets roll i kapitalismen och möjligheterna till motstånd. Den utgör även en introduktion till den autonoma rörelsen och är ett dokument över den utomparlamentariska vänsterns utveckling från 1990-talets mitt.

”Tillsammans!” är en samling texter skrivna av gruppen Kämpa tillsammans! Med teoretisk skärpa, humor och rå kompromisslöshet analyserar de samhället och sin egen roll som arbetare. Kämpa tillsammans har tidigare gett ut boken ”Vi vill ha allting!”.

Läs förordet till boken här.

Detta event finns också på Facebook!

SUF Stockholm ockuperade tidigare i år Västbodaskolan i Farsta, och vi har varit med i debatten om ockupationsrörelsen på Ockupantscenen.se. Nedan finns vårat bidrag.

Att ockupera ett hus är inte det svåraste. Det är bara att bryta upp ett lås eller klättra in genom ett fönster, sen sätter man igång med aktiviteter och påbörjar själva ockupationen. Det enda som krävs är ett par kompisar, många timmars arbete, förarbete och taktiker samt strategier. Det här är någonting vår rörelse klarat av att bemästra utan problem, vi har lärt oss av tidigare ockupationer, och risken att ett nytt Linköping[1] kommer upprepas är inte så speciellt stor idag. Kort och gott så har ockupantrörelsen ”vuxit upp”. Att bedriva en ockupation är att bedriva en politisk kamp. Man ockuperar ett gammalt hus som är obebott just för att manifestera mot bostadsbristen och då använder man ett hus som står tomt och som likaväl kunde användas av ungdomar som bostäder/aktivitetshus i, för att markera detta. Eller så ockuperar man sin fabrik för att man vägrar gå med på att man varslats. Men för att kunna ockupera så krävs det en hel del opinionsarbeten och en hel del arbete runtom själva ockupationen. För utan allmänhetens stöd har du missat en viktig del av att ockupera.

När vi gick in i Västbodaskolan på morgonen den 28e augusti så hade vi en stor fin skola att städa upp. Genast satte vi igång med att sopa ihop glaskross, öppna upp och kolla var alla gångar ledde. Skolan var för stor för att användas av oss under en helg, så vi ”spärrade av” stora delar av skolan. Möbler kom på eftermiddagen från det nyligen nedlagda Cafe Edenborg, och vi kunde ganska fort upprätta caféverksamhet med mackor, kaffe, kakor och tidningar. Bord och stolar, fåtöljer och sällskapsspel. Ganska snabbt började ungdomar som tidigare gått i skolan, eller som bara var nyfikna att dyka upp. Vi fick igång mängder av lekande barn, barn som lekte med vår uppsatta grafittivägg (vad vore en ockupation utan en sådan?) deras storesyskon och föräldrar kom förbi och tittade runt i sin gamla skola, som kommunen lagt ner trots enorma protester och ett brett engagemang bland lokalborna för att få bevara den. Det fanns kärlek i huset på många sätt. Vi hade el, så mat var inget problem att laga, men rinnande vatten saknades så vi fick lösa det med stora dunkar som vi fyllde på på macken som låg i närheten. Det var en hel del pyssel, springanden och fixande. Men det var lärande på flera sätt. Som organisation så svetsades vi nog ihop mer, vi var beroende av varandras arbetsinsatser för att det skulle fungera – och det gjorde det, just för att vi är ett gäng som klarar mycket bara vi verkligen vill.

Vi arrangerade en spelning, filmvisningar, ett disco, vi lät barnen klottra på klotterväggen, spela fotboll (där vi fick jättemycket stryk går det rykten om!) vi satte upp en vägg där barnen kunde fylla i vad dem skulle vilja göra med Västbodaskolan om den skulle tas i bruk i någon form. Förslag som ”fritids” och ”kvarterslokal” varvades med mindre seriösa som ”stor frys” och liknande. Vi hade mycket diskussioner i vårt kafé som vi klämkäckt döpte till Cafe Edenborg 2.0, just för att större delen av inredningen kom från det nyligen nedlagda Edenborg.

Men någonting vi inte gjorde helt rätt, som vi borde lagt ner mer vikt på – var arbetet utåt. Vi delade ut lite flygblad på tok för sent, satte upp lite affischer i närheten, och resultatet av det här arbetet var att vi inte kom ut så speciellt mycket, men det fanns ju tillräckligt med saker att göra på plats. En lärdom vi ska ha med oss i fortsättningen, att dela upp arbetet mycket mer effektivt och se till att alla delar av ockupationen (informationsspridning, matlagning, städning, vaktpass m.m.) fördelas jämnt, så inte ett gäng gör tjugo saker, och ett annat gäng ingenting nästan. När vi vill aktivera oss i en konflikt ingen av oss berörs av (rätt få av oss bor i Farsta, de flesta av oss bor i förorter runtomkring) så måste vi vara redo att arbeta en längre tid och ta vidare kampen, speciellt nu när ockupationen var tidsbestämd – en helg enbart.

Vi pratade en del med nattvandrarna och föräldrarna, som var uteslutande positiva till vår ockupation, om att följa upp ockupationen med nya aktioner, kanske ockupera skolan på nytt vid ett senare tillfälle, dela flygblad och andra saker. Vi snackade även mycket om att dra ihop till ett offentligt möte kort efter ockupationen när frågan ändå var på agendan och allmänheten i Farsta blivit varse om att skolan ockuperats, kort och gott – hålla liv i skutan. Vi tänkte med det här offentliga mötet att vi skulle prata med de som bor i området – hur dem vill gå vidare, om dom vill ha hjälp att ockupera skolan själva eller om dom vill börja organisera någonting kring skolan (en lobbygrupp, t.ex.) dela flygblad eller börja med offentliga möten om skolan och om kommunens nedskärningar. Ja, vi ville så ett frö till motstånd helt enkelt. Det här stadsdelsmotståndet vi alla eftersträvar att skapa och vara en del av. Men som det såg ut nu så kom vi från ingenstans, ockuperade skolan en helg, lovade att följa upp – och sedan lade ner projektet. Å andra sidan är SUF Stockholm en ganska upptagen klubb, vi har mängder med aktiviteter och projekt som vi är engagerade i, och för närvarande är vi så många så vi inte kan ha kvar SUF Stockholm – utan har börjat planera att dela upp klubben. Det borde å andra sidan vara en perfekt grogrund – att det finns människor som vill fortsätta engagera sig i Västboda och vill ta tag i steget att gå vidare, men något sådant har vi inte gjort.

Vad jag vill säga med det här är inte att vi gjorde fel – tvärtom så gjorde vi en bra ockupation. Vi drog åt oss mängder med människor utanför träsket, fick lovord i insändare i tidningar, vi gjorde bra ifrån oss i media och vi undvek onödiga konfrontationer med polisen. Det resulterade i en lugn och trevlig ockupation, en helt öppen där alla, gammal som ung, aktivist som icke-aktivist kunde delta och vara en del i vårt projekt.

En ockupation får inte sluta bara för att man blir vräkt ur huset eller lämnar huset frivilligt, vi måste våga fortsätta arbeta och våga satsa på att lägga ner med tid kring konflikten som det rör sig om. Idag kämpar iofs de flesta organisationerna på vår sida av politiken för att det ska byggas mer hyresrätter och skapas fler jobb, så det sköter sig ju ganska bra. Men en ockupation som den av Västbodaskolan kräver mer ansvar kring, ett ansvar som vi inte tog fullt ut. Vi riktade in oss mycket till media och det är bra att vi vågar använda de borgerliga instrumenten och använder dem till vår fördel (för det är ju faktiskt fler som ser på TV4 än läser på Motkraft.net) och använda dem rätt – men vi borde ha riktat in oss på de som vi vill beröra, de vars kämparglöd vi vill väcka – Farstaborna. För dom var vi nog ett soft gäng som kom och blåste liv i en kamp dem inledde, men sedan försvann vi och elden blåstes ut med den.

Vi är inga proffs som skall komma tillbaka och hjälpa de stackars Farsta-borna att kämpa, det har dem visat gott och väl att dem kan utan vår inblandning – utan vi borde däremot ha varit de som satte ner foten och arrangerade ett öppet möte där Farstabor får träffa varandra och utbyta erfarenheter och diskutera hur man skall gå vidare, för ofta finns ju viljan att förändra – men det är ofta det inte blir någonting just för att ingen vågar gå vidare. Man talar om ”mm, man borde ju göra nåt..” men så blir det inget med det! Det är här ockupantrörelsen kan hjälpa till, från att vara en typisk vänstergrej så kan vi öppna upp, skapa plattformar och forum för människor som inte är med i vår rörelse, att våga ta till aktion för sin sak. Se på de som ockuperar borta i Aspudden, de har använt vårat kampverktyg för sin sak, och det glädjer mig att det är så. Det behövs fler Aspudden, där ”vanliga” människor utan engagemang i den autonoma eller ockupant-rörelsen tar till ton och genom det legitimerar vår verksamhet på köpet. Vi behöver fler Västbodaskolan för att skapa grogrund för fler kamper, men vi behöver fler Aspudden för att fortsätta hålla igång tills det tar slut. Ockupationen ute i Västbodaskolan gav oss mycket erfarenheter, tidigare hade SUF Stockholm enbart ockuperat valstugor ute i valrörelsen 2006, och det är ju inte riktigt samma sak som att ockupera en skola som väcker många känslor för dem som bor där ute. Om vi ockuperar någonting mer får framtiden utvisa, men viljan, intresset och lusten finns garanterat hos oss. Men då får vi komma ihåg att om vi ockuperar någonting många har kämpat för – så får vi vara redo att vara med och kämpa för det efter att ockupationen avslutats.

En annan sak som vi gjorde, som fler borde använda – var att lämna aktivist-mentaliteten hemma. Hade det inte varit för att vi sprayade svenskaflaggan-vimplarna svarta och satte på en röd cirkel så hade nog ingen någonsin vetat att det var en SUF-ockupation. Vi använde inte ens ockupationstecknet. Våra banderoller manade inte till kamp utan gjorde reklam för gratis filmvisning, café och liknande. Utanför skolan stod en lapp med texten ”Nya Västbodaskolan” uppe, vi hade tagit av balaclavorna och lämnat slangbellorna hemma. Kort och gott så var det ett väldigt harmlöst och relativt opolitiskt projekt. Och det gjorde även svårt för polisen att vidta åtgärder mot oss. Vi uppträdde hövligt, inte hotfullt, vi hade en bestämd tidsplan och vi var helt öppna med vad vi skulle använda lokalerna till. Det kom förbi en polisbil och bad oss lämna skolan men vi vägrade, inte mer än så. Hör till historien att samtidigt som vi hade vår ockupation så ockuperades det i Liljeholmen. En ockupation med en helt annan inriktning – som senare skulle visa sig vara minst lika harmlös som våran. Att bemöta med öppenhet, prata med allmänheten och inte börja sula sten det första man gör när farbror blå kommer tror jag bäddar upp för en större legitimitet att ockupera, för det är ju olagligt att ta ett hus – men precis som med bankrån kan man klara sig bra – om man sköter det snyggt.

Vi använde oss samtidigt av internet, och då i en större utsträckning än enbart motkraft, ockupantscenen.se och suf.cc, utan vi använde oss av twitter som är populärt nuförtiden, och vi använde oss av facebook för att sprida ockupationen. Sen hurvida det påverkade det slutgiltliga resultatet låter jag vara osagt.

[1] Med ett nytt Linköping så syftar jag på ockupationen i Linköping, där ungdomar som kom från gruppen ”Revolutionära Socialister” ockuperade ett hus som skulle omvandlas till bostadsrätter, och krävde att ett ”Ungdomens hus” skulle bildas, polisen gick väldigt hårt till mot ockupanterna, som svarade med att kasta sten och molotov cocktails med mera. Polisen lyckades storma det ockuperade huset och gripa aktivisterna.

MKH,
Fredrik, SUF Stockholm

SUF Stockholm deltog på manifestationen till Björn Söderbergs minne, som SAC utlyst. Manifestationer hölls på flera orter i landet och i Stockholm hölls ett fackeltåg. Omkring 600 personer hade slutit upp, och under de rödsvarta fanorna ringlade hundratals facklor längs Götgatsbacken och mot La Mano-monumentet vid Slussen. SUF Stockholm hade en egen fana i den vackra fanborgen i fronten av minnesmarschen.

Flera talare betonade vikten av att det bästa sättet att hedra Björn är att kämpa mot nazismen och aldrig acceptera nazister på sin arbetsplats, i sitt bostadsområde eller i skolan.

Vid La Mano så hölls en tyst minut, kransen lades ner och civilkuragepriset delades ut, i år till arbetarna på Lagena, som vågade stå upp mot företagets attacker, och agerade som ett kollektiv.

År 1999 sedan gick nazisten Hampus Hellekant hem till den fackföreningsaktive Björn Söderberg och sköt honom i huvudet. Idag, tio år senare är Hellekant frisläppt från fängelset och har därmed kunnat återuppta sitt arbete med att kartlägga, förfölja och angripa meningsmotståndare. Idag har tidningen Arbetaren avslöjat hur Hellekant genom olika psedonymer, hemsidor och forum kartlagt politiska meningsmotståndare, journalister m.fl. och hur olika våldsdåd skett i anslutning till hans utspel.

Detta visar hur viktigt det är att alltid slå vakt mot nazister, för oasvett hur isolerade och små deras sekter är kommer de alltid utgöra ett hot mot oss. Den 12 oktober är det Civilkuragets dag, då har Du en möjlighet att ta ställning. Ett annat sätt att ta ställning är att organisera sig i det antifascistiska arbetet vilket man kan göra genom SUF Stockholm.
Läs mer på Arbetaren och Aftonbladet.