Läsning, Politisk teori

En introduktion till marxism: Vad är marxism? Materialism, idealism & annat.

(Disclaimer: detta är SKAMLÖST STULET från en ej längre existerande blogg. Har du en åsikt om detta var vänlig släng iväg ett mail till oss).

Varför är folk marxister? Hur kan det fortfarande vara relevant idag? Är det för att det är jätteroligt att citera en gubbe från 1800-talet? Är det för att det är ”ett enkelt, tvådimensionellt sätt att förklara verkligheten”? Är marxister traditionalister som inte klarar av att ta till sig nyare analysverktyg?

The truth is out there

Jag har verkligen sett ett behov av någon slags lättillgänglig info om marxism, då jag upplever att marxistisk teori lätt blir missförstådd i ett politiskt klimat där ”normbrytande” ibland verkar vara det mest radikala människor kan tänka sig. Det är tragiskt när något så användbart blir reducerat till ”något en 100 år gammal gubbe tyckte”. Tro det eller ej, marxism har inte så mycket att göra med Marx som person. Jag har typ inte läst någon Marx alls, ändå är jag marxist.

Jag tror inte att folk har problem att greppa marxismen för att den är mer ”akademiskt” eller teoribesatt än andra analyser, utan för att det är ett så fundamentalt annorlunda sätt att se på samhället än vad vi är vana vid. Det blir lätt att missförstå den då den motsäger ganska många saker som folk brukar ta för givet, även folk som upplever sig vara vänster.

Innan jag börjar finns det en viktig grej att påpeka: alla marxister inte har exakt samma syn på saker och ting, och alla marxister behöver inte heller nödvändigtvis hålla med mig om allt jag tar upp nedan. Hundratals år av idédebatt, intellektuellt utbyte och teoretisk utveckling har ändå gett upphov till en mångfald olika åsikter (duh). Men själva grundsynen kan de flesta nog vara överens om.MaterialismSå vad är marxism? Det är egentligen inte en ideologi, som liberalism eller socialism, utan det är ett analysverktyg: ett sätt att se på verkligheten, ett par glasögon som du sätter på för att få ett visst perspektiv på saker och ting.Grundtänket i marxismen bottnar i vad som kallas för materialism. Ordets innebörd är i det här fallet inte ”besatt av prylar”, utan materialism är motsatsen till idealism. Idealism är en filosofisk ståndpunkt som innebär att du tror att det är primärt åsikter, meningsutbyten, samtal och idéer som ligger till grund för utvecklingen av samhället och politiken. De flesta liberaler är i någon mån idealister, därav deras besatthet av att ha debatter och samtal om allt mellan himmel och jord ca. vart femtonde minut. Enligt en idealistisk syn på politk går det till ungefär såhär: jag tycker någonting, lyckas sprida den åsikten, alla håller med mig, och sedan förändras samhället.Marxister är alltså tvärtom materialister, och menar att samhällsutvecklingen drivs framåt av materiella faktorer, alltså organisering, vem som har makten över ekonomin, hur resurserna fördelas och vem som fördelar resurserna etc. Materialister ser de idealistiska sakerna såsom debatter, ideologier, samtal och normer som symptom på de materiella förhållandena, inte tvärtom.Marxister brukar prata om detta som bas och överbyggnad. Basen, det materiella, ligger till grund för överbyggnaden, det idealistiska. Som exempel på detta kan vi ta en person som först blir miljonär, och som efter sin klassresa börjar rösta på moderaterna. Även utan en marxistisk analys så förstår vi kanske att personen har anpassat sina åsikter efter sin nya status i samhället. Förmögenheten är i detta fall basen, och de moderata åsikterna är överbyggnaden. Anledningen till att personen blev moderat är inte att hen blev övertygad av en debattör (även om hen själv hävdar och t.om. tror det), utan det egentliga skälet är snarare att hen upplevde sig ha en annan position i samhället efter att ha tjänat sin förmögenhet.KlassMen vad är detta materiella? När marxister pratar om materiell makt så pratar de, som i exemplet ovan, oftast om ekonomisk makt. Så hur, om vi sätter på oss våra materialist-glasögon, förstår vi vad ekonomi och makt är? Hur hänger de ihop? Vi kan börja med att kolla på en helt vanlig arbetsplats, ett callcenter till exempel.

Ett helt vanligt callcenter

Vi har folk som jobbar på tim/prov/sms-anställningar, de som har lägst rang så att säga. De har oftast sämst lön på hela företaget, de har ingen anställningstrygghet och de har ingen makt över sin arbetsplats. Gillar de inte läget så kan de i princip dra. Högst upp i företaget däremot, på toppen, har vi företagets ägare. De har fasta anställningar, de har oftast väldigt bra betalt, de har makt över sin egen och andras arbetsmiljö. De bestämmer allt från vilka som anställs till vad företaget överhuvudtaget ska ägna sig åt. Hur förklarar vi att en så stor del av samhället är ordnat på detta rent ut sagt odemokratiska sätt?

Normkritik är ju bra och legitimt i många sammanhang, men här finner vi att det är otillräckligt. Vill vi förklara det här tillståndet behöver vi en annan analys. Visst, normer kan säkert hjälpa till att förklara varför visa individer hamnar i timanställningspoolen och varför andra blir ägare, men de förklarar inte maktförhållandet mellan dessa grupper i sig. Angela Davis sa en gång ”Being radical simply means grasping things at the root”, och det är just vad marxism handlar om, att identifiera och angripa själva ojämlikheten.

När du inser att något materiellt ligger bakom normen.

Rötterna Davis pratar om är oftast materiella. Så vilka är de materiella rötterna, eller orsakerna, till att arbetsplatsen är uppdelad på det här sättet? För att komma vidare behöver vi förstå de här olika gruppernas materiella ställning i samhället, alltså deras ställning i den kapitalistiska produktionen och deras beroende av varandra. Vi kan också kalla dessa grupper för klasser.

Vi har ju ett ekonomiskt system som heter kapitalism, och en av de viktigaste ingredienserna i detta ekonomiska system är en så kallad ”fri marknad” där vi utbyter varor och tjänster med hjälp av pengar. Arbetsmarknaden fungerar på precis samma sätt! Fast istället för att sälja en vara för att få pengar så säljer många sin arbetskraft. Det här är den stora skillnaden mellan de två grupperna i vårt imaginära callcenter ligger: de förstnämnda säljer sin arbetskraft för att t.ex. kunna köpa mat och betala hyra, de andra (ägarna) köper arbetarnas arbetskraft för att skapa en tjänst eller en vara. Varför behöver arbetarna då ägarna? Kan de inte skapa den här tjänsten/varan på helt egen hand? Nej, för ägarna har ju det som behövs för att driva callcentret: de har telefonerna, datorerna, en växel med vilken de kan vidarekoppla stora mängder samtal, kontor, mm. De har helt enkelt produktionsmedlen, de materiella förutsättningarna som behövs för att arbetet ska gå att utföra. Arbetarna har inte råd att skaffa de här resurserna för egen del. På så sätt så kontrollerar ägarna arbetsplatsen och produktionen av varan/tjänsten, och arbetare tvingas söka upp ägarnas arbetsplatser för att sälja sitt arbete och få lön.

Utan ägarnas torktumlare kan den här arbetaren inte utföra sitt viktiga snurrande.

De som tvingas sälja sitt arbete till ägarna är arbetarklassen. I och med att ägarna sitter på makten över företaget så kan de helt enkelt bestämma över det ekonomiska överskottet (alltså de pengar företaget tjänat) och vad detta överskott ska gå till utan att arbetarna har något att säga till om överhuvudtaget. Det brukar av naturliga skäl bli så att ägarna får den största delen av kakan.

Puh, nu har vi gått igenom första delen! Kanske fick ni ett hum om hur marxister tänker. Men detta är bara början! Läs del 2 här.